Jag har låst min gamla blogg, som varit min känsloventil under två år. Den har blivit negativ och antingen så skyddar man hela bloggen eller så var den öppen för alla. Många tankar om mitt gamla förhållande har präntats där. Det är inget som alla har något med att göra, men någonstans ska tankarna ut. Jag står för det som skrivits, men vet också att M kan ta skada, om någon väljer att läsa och plocka ut de dåliga bitarna framstår han inte som någon fin person. Det är känslorna oss emellan som är felet och inte något vi direkt gör mot varandra. Nu kan jag skriva öppet, men skydda vissa inlägg. Förhoppningsvis ska jag lyckas med konsten att bli lite mer positiv nu.
Idag blev jag nämligen intervjuvad till skola nummer två jag sökt. Framtiden ser allt ljusare ut och jag har en midsommarafton med M att se framemot. Jag vet att vissa vänner inte gillar det. Men vi kan inte vara utan varandra, inte än, om någonsin. Han är trots allt den finaste människa jag vet, bortsett från min treåriga brorsdotter, och det är ju inte riktigt samma sak…
