Asfalten gnistrar så som dina ögon tindrade. Skogen är mörk som mitt hjärta, jag tänker att om du vill ha mig så är jag din. Men jag undrar om det inte redan är så att jag är din. Jag liknar dig vid ett vykort föreställande mitt semesterparadis. Du säger att du inte vill förstöra det genom att visa dina dåliga sidor. Jag undrar i min ensamhet vad det betyder. Vi pratar ofta, jag tänker på dina mjuka läppar och ditt finurliga leende. Jag vill ha det hos mig igen, om så bara för en kort stund. Ofta säger du att du vill göra de saker jag drömmer om, sådant som jag inte har någon att dela med. Du berättade om hur du föreställde dig mig i min stora halsduk. Jag tänkte på hur det skulle vara att få gå hand i hand med dig längs vattnet. Visa världen att jag har den finaste vid min sida. Om jag skulle få dela en dag med dig igen vet jag att hålet i mig skulle växa betydligt då vi skiljdes åt igen, som senast när du satte dig på tåget hem. Du lämnade mig ensam kvar på perrongen med smaken av dina läppar. Du undrade efter om det var okej att du saknade mig. Jag sa att det var det, men hade svårt att säga något själv, av rädsla för att vara fel.
Du avslutade samtalet med ‘puss’. Jag undrar om det betyder något för dig.
