Hopp, då var man ledig i helgen och jag har lust med nada. Peppen har liksom runnit ur mig, visst jag är fattig som en kyrkråtta också. Drygt en månad kvar till lön… Möte med cheferna på jobbet på måndag.
Imorgon kanske jag kan spana på nya glasögon, börjar fan undra om min syn har försämrats, ser inte vad som står på beställningsskärmen i köket på jobbet om jag inte står typ en decimeter bort. Dåligt tecken.
Idag har jag roat mig med att skicka onödiga sms. Att jag inte kan låta bli. Har inte fått något svar på det om att jag inte vill se honom igen. Kanske inte så konstigt, vad svarar man på sånt liksom?
Kent’s b-sidor i öronen, som i högstadiet. Kanske med samma känsloläge också, alltid detta med att drömma om någon jag inte kan få.
