Visst är det så att jag är känslig just nu, småsjuk och karusell i huvudet. Vad vill jag, vad får jag känna, hur ska jag göra, varför gör jag inte, etc.
Igår pratade jag lite med chefen, det har kommit in ett riktigt argt klagomail, som handlade om när jag körde ett pass. Detta mail hade jag inte så mycket försvar till som det förra, då fanns det en vettig anledning, inte mitt fel att den gamla grillen är dålig…
Denna person sa sig ha fått vänta i tjugo minuter, något jag finner mycket märkligt, även om det inte skulle funnits något kött eller tillbehör tar det tre minuter. Det handlade främst om personen i kassan, jag vet inte vart jag ska placera denna person för att det ska bli bra. Jag vet inte heller hur jag ska prata med denne, det går inte in och blir ändå inte gjort. Jag har pratat med chefen och andra assistenter tidigare och fått höra att jag måste ha tålamod. Well, nu har de pratat med personen. Visst kan det vara en väckarklocka för mig att jag ska finnas med mer vid kassan, men ibland och främst vid tiden detta gällde är det svårt. Två personer slutar och den som börjar måste räkna in en kassa, vilket innebär att vi bara är två, kök, kassa och backning är lite, eh, mycket för mig än så länge.
Jag får fan inte ta det så här hårt, jag kan inte vara perfekt. Jag har inte ens jobbat två månader, varit anställd två månader! Anledningen till att jag tar det hårt är nog ändå att jag bryr mig såpass mycket om företaget och vill att ALLA ska gå därifrån nöjda och känna att de blev gladare av besöket. Jag kommer att bli bättre på jobbet, men jag har mycket kvar att lära. Sånt de andra faktiskt har fått gratis genom att vara biträden innan… Bror G skojade med Chefen om att jag fått nytt jobb, då sa hon att jag inte fick sluta, så det tar jag som något positivt.
