Archive for Kärlek

La verite.

{ maj 19, 2012 @ 3:55 e m } · { Ångest., Glädje., Kärlek, Musik. }
{ Kommentera }

Torsdagen var en dröm. Det spårade inte ur så som det kan göra. Men Vivé La Fête var bra, det kändes i hela kroppen av att få se dem igen. Dansdansdans, som ledde till lite boobie-blottning. Hah. Men man ska inte tänka efter för mycket.  Setlisten var bra, kan inte komma på något mer än ”everybody hates me” som jag saknade.

Mensvärk ville döda mig igår, att vara lätt bakfull var en sak. Men smärtan i magen. Kräkningskänslorna, näsblodet som kom av kväljningarna innan jag åkte till jobbet. Stunder som dessa funderar jag på att ta bort spiralen. Det skulle dock inte fungera… Dessutom är det ju inte varje gång som det gör så här satans ont. Dessutom glömmer jag det när ett par dagar passerat.

Fina mannen uppdaterar mig om ett liv som låter magiskt. Det finns stunder när jag får uppleva något fint, att titta på honom och ligga nära.

Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå.

{ oktober 18, 2011 @ 4:49 e m } · { Kärlek }
{ Kommentera }

Jonathan Johansson – Stockholm, vacker man sjunger vackert.

Om jag skulle skriva ett blogginlägg som handlar om en sak, inte allt lite här och där. Lägga mitt mående åt sidan och folusera på kärleken. Hur jag mår är ändå för svårt att skriva om.

I söndags morse vaknade jag av att Mr Söt tittade på mig. Det  var fint, jag undrar om han tycker om mig. Jag vill krama honom och dra fingrarna över hans hud, höra honom prata och använda märkliga ord. Hans vänner är verkligen chockade av att det hänt något mellan oss. Jag tror de får se en ny sida av sin vän. Det är svårt att veta hur jag ska gå vidare.

Jag saknar sådant som varit, eller sånt som skulle kunna bli och undrar hur man kan känna så dubbelt. Av vilken anledning ”det” inte går över. Jag försöker fylla allt med musik, igen.

Talk of the town is that she has returned!

{ september 1, 2011 @ 4:58 e m } · { Kärlek, Lund. }
{ Kommentera }

Mitt försök hade motsatt effekt. Eller inte på mig, men på F. Jag förstår att det inte är kul.

Men jag fick ett meddelande som var ett kvitto på allt det som jag är så rädd för att vara. Jag fick också läsa att jag inte har rätt att känna som jag gör. Det är något som jag dock vet att jag har. Det är inte rätt, men det är mina känslor och dom känns som som gör. Oavsett hur fel de är ur alla synvinklar. De känns, bränns och gör jävligt ont i mig.

Jag blir rädd när jag får höra att jag varit jobbig, att jag krävt för mycket. Allt som jag inte vill vara. Jag vill vara snäll och lätt. Det finns för mycket bagage och svårigheter i min person för att det ska vara så. Rädd för att bli lämnad, rädd för människor och kanske då främst män. När jag blir rädd blir jag elak, eller dagar då jag hatar mig själv blir jag hatisk mot annat och andra. Jag är medveten om detta och det är därför jag våndas när jag ska umgås med människor, ibland fastnar jag i duschen, ibland måste jag göra illa mig själv. Så, jaha. Förlåt för att jag får ångestattacker, inte går att trösta…

När detta kommit upp tänker jag att jag borde prata med Illbattingen, berätta om hurdan jag är. Varna honom. Efter Mr M varnade jag verkligen folk för mig. Sa hur elak jag kunde vara, manipulerande och antingen eller. Men det har i mina ögon varit bättre under en längre period och jag tänker att jag vill ge mig själv en chans. Kanske borde jag förses med en röd varningslapp i pannan ”psycho”.

Äh, vafan, jag har varit glad ändå i veckan. Tillbaka med finingarna i skolan, som är så goa att krama. Vi har lagat mat, tittat på tecknat, använt min kropp som målarduk, gjort upp livsplaner och skrattat. Min projektplan för kandidatuppsatsen börjar ta form. Jag sitter i en snygg klänning med rött läppstift. Idag är liten tillbaka i stan!

 

What did you expect?

{ augusti 31, 2011 @ 2:35 e m } · { Ångest., Kärlek }
{ Kommentera }

Värk i lederna, är det kylan eller sjukdom på väg? Snygg-dag, även om byxorna tycks växa framåt eftermiddagen. Örhänge fäst i båda hålen, finaste klockan, några amband och kavaj. Kängor på fötterna och läppstift som syns.

Den gifta mannen förvirrar mig. Det har inte sagts något om det som hände innan sommaren, men idag kom det en syrlig kommentar. Jag vet inte om den var riktad till honom själv eller mig. Den handlade om att alla inte bryr sig om en ring på fingret. Well, I do. Det finns flera anledningar till att han lämnade min lägenhet, arg för att jag påpekade att han var gift. Jag känner dock att jag saknat honom. Det är inte bra, speciellt inte som det är lite märkligt. Han har hållt sig på avstånd kan man säga, inget jag tar hänsyn till när han sitter vid samma bord som andra vänner.

Jag försöker mig på en ny aproach mot det som är svårt, det som jag inte vill känna. Istället för att oprovocerat få utfall berättar jag vad jag vill göra, tänker göra. Jag förstår att det också kan verka löjligt. Men det måste väl ändå vara bättre om jag på ett lugnt sätt säger att jag försöker sudda bort en människa från mitt liv. Istället för att säga elaka saker, som att hon är ful och hur kan HON få ha små bröst… Jag känner att jag behöver ta avstånd för att inte freaka. Jag vet att känslorna är orimliga, men jag klarar verkligen inte av att känna mig bortvald. I en fd. kärleksrelation finns det mer saker att säga, bara för att såra. Men jag har ju inte alltid varit snäll mot vänner heller när jag känt mig bortvald. Elaka ord, obesvarade samtal, förhastade beslut med ord som att ”nu är du inte min vän längre, punkt!”.

Jag vill verkligen inte vara sån här, som tror att någon kanske tänker att jag är lite mindre värd och måste straffa för det. Det går bara bananas i min kropp, när jag försökt stänga in det har det alltid slutat med att det exploderat. Slamsor flyger överallt och det blir fläckar som inte kan tvättas bort. Nu liksom förvarnar jag och tänker att det kanske räcker. Det får pysa ut litegrann. Någongång kanske jag växer upp, eller så är jag så ärrad av tidigare förluster att det förblir såhär föralltid. Men jag försöker iaf. bättra mig!

 

Lösenordsskyddad: Löjlig och dra åt helvete!!!

{ augusti 30, 2011 @ 8:34 e m } · { Ångest., Kärlek }
{ Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. }

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

The world still loves you Mr. Saturday.

{ augusti 27, 2011 @ 8:07 e m } · { Kärlek, Lund. }
{ Kommentera }

Portarna öppnas hemma på nationen. Jag sitter i soffan öm efter en tur med älskade lilla ponnyn. Far sa att han såg att det varit jobbigt, jag har inte klarat av att åka ut på hela sommaren. Det kom tårar och hulkningar, hon var så fin. Så fin. Det går inte att beskriva. Jag sadlade henne och gav mig ut. Vi hade en fantastisk stund tillsammans. Kanske den sista, men fin var den. Jag skrattade åt henne när jag tog på henne pyjamasen, hon såg för rolig ut när den fastnade över huvudet och det inte såg ut som om hon hade några öron. Sen fick jag göra om det och hon stod med täcket, alltså som ser ut som en pyjamas över huvudet och såg ingenting. Men hon stod snällt kvar. Finafina älskade häst.

När jag kom hem hade jag fått ett meddelande från mr. muskelknuttes vän som försökte kyssa mig innan jag lämnade Lund. Alltså, mr. muskelknutte är inte i Lund nu i helgen. Vännen undrade vart jag skulle ikväll. Jag förstår faktiskt inte. Jag är helt klart lite nyfiken, men detta är en person som gör mig illa till mods och två vänner är/har varit intresserade av honom. Den ena har fått smaka och det vet inte den andra om, de har precis funnit varandra som vänner. Alltså, soppa.

Illbattingen har sagt att han vill komma till mig om två veckor. Jag har erbjudit mig att mata honom med komplimanger och pannkakor med glass. Jag har sagt till honom att han är så jävla snygg. Alltså, han är tokigt fin.

Jag då, jag luktar vanilj och känner lite vemod över att åka hem. Men också längtar, finafina älskade hjärtat väntar där nere. Oj, vad jag saknar henne.

Nu vet jag vad mina läppar är till för.

{ juli 29, 2011 @ 4:59 e m } · { Glädje., Kärlek }
{ Kommentera }

Igår kom pojken med leendet hit, han är även pojken med ögonen och det där andra som är svårt att sätta ord på.

Vi åt, var ute med hunden, gick iväg för att bada. Då satte vi oss allt närmre varandra, tills dess att vi lutade huvudena mot varandras axlar. Han är så sanslöst snygg och det känns magiskt när mina fingrar rör vid hans hud och när han tar i mig pirrar det. Han är så snäll och omtänksam.

När vi skiljts åt vid tåget tog det någon timme innan ett sms om att han redan saknar mig kom. Jag saknar honom också. Är så sanslöst glad över att jag vände mig om.

Minns du vår blodsed, våran lag?

{ juli 16, 2011 @ 4:04 e m } · { Ångest., Glädje., Kärlek }
{ Kommentera }

I torsdags gav jag mig av för att träffa en gammal vän, hon har fått ett barn till sen vi senast sågs. Hennes äldsta son fyller snart sju och är en riktig liten gentleman. Wow, hon imponerar så otroligt på mig och vi hade en kanondag tillsammans. Det är svårt när man träffar vänner som man inte sett på länge, ibland fungerar det ju inte alls längre… Det här var inte ett sådant tillfälle, att plugga under mammaledigheten imponerar mycket på mig. Mål och vilja.

Senare på kvällen skulle jag vina med en annan gammal vän, en sådan som alltid kommer att finnas där. Men det är sanslöst svårt, för jag känner att vi är på så otroligt olika platser. Det skaver liksom lite.

Onsdagens fotoutställning sitter etsad på min näthinna. Robert Mappelthorpe var en fantastisk fotograf i min stil, människokroppen! I studio! Åh, det underbara ljus han har fångat. Jag vill också! Läskigt dock att jag utan att ha sett hans bilder har fotat sådana som är snarlika, kanske inte sprungna ur en så orginell idé, men ändå. Hans är ju dock lite mer förfinade än mina, haha. Snart får jag sluta vara rädd för ormar och ge mig ut i skogen.

F har hört av sig och sagt att han saknar mig. Jag saknar ju också, men inte på samma sätt. Det var inte länge sedan vi diskuterade detta. Man kan väl inte bli arg på människor för att de saknar än? Kärlek är jävligt märkligt. Jag tycker det är dags att han kommer över mig. För vi var inte bra. Jag var ingen bra flickvän åt honom, och tyvärr var han inte någon bra pojkvän. Jag blev sårad och osäker på mig själv. Känslor av otillräcklighet som jag fortfarande försöker tvätta bort.

 

Snart finns det inga tårar kvar.

You are my sweetest downfall. I loved you first

{ juli 6, 2011 @ 4:59 e m } · { Kärlek }
{ Kommentera }

Snart är det dags för mig att jobba min första natt. Lite nervös är jag allt.

Ännu mer nervös är jag för att poppa frågan om vi ska leka nästa vecka. Jag är ledig och skulle lika gärna kunna spendera veckan i östergötland. Om han har tid. Det kanske är då han ska bege sig ut i skogen på överlevnadsvecka, eller jobba, eller åka på cykel-roadtrip. Han har en del bus för sig, när han inte leker med alla sina vinyler, spelar i band eller springer omkring utklädd i en heltight tunn dräkt.

Vad har denna blogg blivit?

Jag har solat idag. Min festivalbränna är utjämnad. Men jag har fortfarande en rand på magen efter den höga kjolen. Schnyggt!

I  have to go, I have to go
Your hair was long when we first met

For goodness sake let us be young. Because time gets harder to outrun

{ juli 5, 2011 @ 6:48 e m } · { Kärlek }
{ Kommentera }

Håkan är på skansen. I mer än tio år har jag följt Håkan. Nu har jag hånglat bort en konsert med honom och nu undrar jag när han kommer att förknippas med Håkan igen… Pojken, som är Östgöte och inte har fått något smeknamn än sa nyss att han nog alltid kommer att förknippa Håkan med mig. Vi har knappt slutat prata sen vi sågs. Det är sånt som inte händer på riktigt. Snart ska han komma till Stockholm. Jag längtar. Snyggare får man leta efter.

Jag undrar hur jag ska hinna med sommaren. Efter en festival smärtar det än mer att missa WoW och Emmaboda. Vi har alltid natten och The Vaccines.

Slow it down, go easy on me
Go easy on me

« Tidigare inlägg
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.