Archive for Lund.

Pretty sure I didn’t have a single friend…

Jag är impulsiv och rädd för att bli lämnad, livrädd för att inte vara omtyckt. Jag kan erkänna att jag målar upp en fasad av att vara stark. Jag är ganska bra på att säga rätt saker.

Flytten är ett impulsivt beslut, jag fattade det beslutet över en dag. Pang, så ska jag flytta och lämna det som varit min identitet under sju terminer. Det känns tomt inom mig, idag när jag gick på stan kändes det som om jag var i en bubbla. Det känns bra, men jag vet också att jag bestämde mig eftersom jag inte känner mig behövd och omtyckt. Jag vill tillbaka till psyk, jag känner mig inte redo för denna värld. Killarna som passerat det senaste året dyker upp i minnet. Fan. Jag har verkligen försökt trösta mig själv på fel sätt.

Världen är en stor och kall plats, jag är ensam.

Kapad lista.

Jag kapade en lista från min favvisblogg. Popmorsa.

Fem händelser som varit bra det här året?
1. Peace&Love, sista natten och The Vaccines.
2. Karna! Jäklar vilken vän jag funnit!
3. Att jag färgade håret, lite löjligt kanske, men det känns fortfarande modigt.
4. Glasgow, det är nog lätt den bästa veckan i mitt liv på mycket länge.
5. Ritten på Pyrola i somras kommer föralltid vara ett förgyllt minne. Min finafinafina ponny.

Fem händelser som varit sämst det här året?
1. Depressionens feta käftsmäll igen. Jag skulle ju aldrig mer planera att ta mitt liv, det var en del av poängen med denna blogg…
2. Meddelandet som berättade att jag var världens sämsta människa.
3. Sexet med juristen som blev så som det aldrig skulle bli igen. Utnyttjad.
4.
5.

Vad har du lärt dig i år?
Jag har lärt mig att jag måste lyssna på mig själv och inte försöka trycka undan mina egna känslor. Det går inte att plugga något bara för att man borde när man inte vill.

Blev året som du har tänkt dig?
Big NO! Våren trasades sönder av sjukdom, sedan hamnade jag på en praktikplats där jag blev rädd, ledsen och kände mig värdelös. Sen pajjade sömnen och koncentrationsförmågan med den och snart var självmordstankarna en ständig följeslagare igen. Fan, skulle ju bara ha en termin kvar på utbildningen sen, skulle jag kicka butt. Ha.

Vilka kläder har du använt mest?
De lila Acnejeansen, den rosa jackan och fleecetröjor. Alltid dessa tröjor…

Ångrar du något?
Jag ångrar att jag var tillsammans med F, men det var ju slut redan för ett år sedan. Jag ångrar att jag låg med juristen igen och igen. Jag ångrar att jag inte fattade beslutet att hoppa av min utbildning tidigare.

Vad har du mest lyssnat på för musik?
The Vaccines, Jonathan Johansson, Veronica Maggio, Invasionen, Volbeat, Regina Spector, alltså denna lista kan göras lång. Men det är vissa låtar som kniper tag om mitt hjärta…

Årets tre roligaste fester?
Peace&Love, Glasgow och midsommar. TANDEM!

Vad har du tittat på? (film, tv, serier..)

True Blood, Vampire Diaries och Formel 1.

Vilka människor har du hängt mest med år?
Mina fina underbaringar med några nya tillskott. Alla hjärtan från GoG.

Vilka nya personer har du lärt känna i år?
Karanana! Finafina hon!

Vad är det vackraste du fått i år?
Min klocka jag fick i 25 års present, jag älskar den. ÄLSKAR den. Sedan har jag fått mycket kramar och det är ju tveklöst det bästa jag vet.

Årets bästa sms?
Troligen det där pojken från P&L frågade om det var okej att han saknade mig snart efter att han klivit på tåget hem.

Hur många har du varit kär i?

Jag har nog trott att jag varit kär i fyra kanske, men det har nog varit så att jag bara varit lite betuttad i alla förutom en.

Vad är det bästa du har läst?
Niceville och SOS från mänskligheten.

Sålänge vi har en chans, så tänker jag slåss för oss.

Pappa på besök, jag hade vissa förhoppningar om att det skulle kännas lättare då. Men det gör det inte, jag förstår ju själv varför jag bör avsluta min utbildning. Det är känslan ”JAG VILL INTE, JAG DÖR OM NI TVINGAR MIG!” som är problemet, botemedel. Jag vill ju vara vettig och kickass, så som jag kan, för vara sjuksköterska och bra inom vården, det vet jag att jag kan, har alltid trott att det är mitt kall, om jag nu tror på sånt… Det är känslan som inte vill.

Min lägenhet är fin nu, det saknas bara lite tavlor. En sån sak som en städad och ordnad lägenhet skänker lite ro.

Mr Söt står nere i köket och lagar mat. Jag ska ut ikväll, han med. Kramen jag fick i torsdags gjorde mig så glad, min vän T kallade mig dock för ”den äldre kvinnan”. Så mycket äldre än honom är jag inte. Det är ändå svårt att räta ut tankarna, för trots att tiden går och människor passerar förbi finns det vissa som biter sig fast mer. Jag undrar varför jag ens försöker.

 

Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av.

Ångesten av att vakna upp efter en natt som varit värre än någonsin. Det har varit bråk på gatan utanför, två gånger. Kille och tjej som skriker på varandra, det knöt sig i magen på mig. Basen från nattklubben fick min säng att vibrera och festerna på huset och i stan höll mig vaken. Öronpropparna trillade ur och jag fick leta upp dem, de funkade ungefär som en lätt dos lugnande, tog bort toppen.

Idag ska en veckas studier avklaras. Hopp. Det ska gå.

I fredags jobbade jag och finaste flickan på en fest med narkosläkare. Jösses så vissa av dom är. På natten när de satt och skvallrade bröts det mot sekretesslagen ganska ordentligt. Jag var tvungen att lämna mina sysslor och gå iväg. Jag förstår inte hur man på det sättet kan prata om något som är så otroligt privat. Tyvärr har jag varit med om alldeles för många läkare som inte följer det där med sekretess.

Jag har ett par herrskor i min lägga. De blev lämnade här i torsdags efter att vi gått hem relativt tidigt. Jag vet inte riktigt vad som hände, studieångest. Men att gå hem utan skor och sedan säga att det är för att han vill att jag ska komma till honom… Märkliga människor finns det gott om här.

Min vän fick läsa mailet från F igår. Var tvungen att dela med mig, för det känns så fult och bränns. Jag känner så konstiga saker för det där. Hur kan han säga att jag är världens sämsta människa, att allt är mitt fel? Det har nu gått två veckor och han har inte sagt något mer. Alla gånger jag och Mr M bråkade och sa fula saker kom ett förlåt eller en förklaring sen. Men det här, hur har jag kunnat älska en människa som tydligen inte känt mig alls, som inte förstått mig och som tror att jag bara manipulerat. Så fruktansvärt fult. Jag har lagt för mycket tid på det, borde bara glömma. Men det skrämmer mig, kanske har jag någon mer som han i min omgivning. Jag vill aldrig mer se honom.

Riktigt fin natt, du…

Mums. Strula till livet lite mer då.

Blev bjuden på dejt idag, av Mr. Dj. Eller det var nog i lördags han frågade egentligen, men jag glömmer bort att svara på sms om jag inte gör det omgående. Eh. Aja, jag har inte tid nu i vilket fall och han ska åka bort. Illbattingen har hört av sig, snyggaste… En är i Kina och en annan kallas för just det. Han överraskade mig, men det hela förde in samtalet på något läskigt med mina vänner.

En sa att jag får skärpa mig, att jag faktiskt träffat lite classy killar tidigare. Vid närmre uppräkning kom vi fram till att det inte alls var så. De flesta har varit sviniga på ett eller annat sätt tidigt, eller innan jag träffat dem. Någon har saknat stil när det kommer till kläder, andra har varit lite väl extrema. Någon har varit våldsam, en annan för tyst och blyg. Jag förstår inte problemet med det. Ok att han tappar talförmågan som full, verkligen, kan inte prata med lite alkohol i kroppen. Andra har stängt in sig stundtals under kvällen för att röka gräs. Andra har varit jurister eller läkarstudenter.

Nä, fy. Jag börjar inse att jag är sanslöst rädd för ett förhållande, för att falla för nån. Detta beteende med att flirta och sen få någon att ge komplimanger eller bjuda ut. Inte bra. Borde skaffa katt. Eller TV. Jag ska iaf. aldrig mer gå in i ett förhållande med någon jag egentligen inte är upp över öronen kär i, bara för att prove a point.

Skärpning Liten.

Kaos!

Min läpp är spräckt, av Mr Muskelknutte. Fan, jag kallade honom även för nationshoran senare. Det kan han gott ha.

Strulade till mitt liv ytterligare ett snäpp i lördags. Vet inte vad jag ska känna inför det där. Skitsnack kan jag räkna med nu.

Köksstädning igår, arga förmän och jobbare. Det är inte okej att lämna efter sig gammalt. Det ska städas ordentligt när man går av. Nu vet vi att köket är prima iaf.

Mina vänner är finafinafina. Snart är det BAL!

Här kommer jag, mamma är du där?

Jag har skrivit alldeles för lite veckan som gått. Blir nervös av tanken på kandidatuppsats. Wellwell, det är vad det är.

Idag ska jag vikariera lite som Sexmästare, sen blir det matschlag med vänner. Jag somnade ifrån vinkvällen igår. Troligen lika bra. Det är en förkylning som vill tränga fram i min kropp. Örat kliar.

En person, en liten jurist kommer ikväll, vill inte bry mig, men gör uppenbarligen det. Någon är bortrest i tre veckor. Jag fick ha min finaste flicka i min säng några timmar igår. Bra med ryggkli. Solen skiner.

Mardrömmarna jagar mig. Pyrola och mamma. Självmordstankarna tar över drömmarna. Varför är det så när jag kan tänka att jag är glad och lyckligt lottad?

Talk of the town is that she has returned!

Mitt försök hade motsatt effekt. Eller inte på mig, men på F. Jag förstår att det inte är kul.

Men jag fick ett meddelande som var ett kvitto på allt det som jag är så rädd för att vara. Jag fick också läsa att jag inte har rätt att känna som jag gör. Det är något som jag dock vet att jag har. Det är inte rätt, men det är mina känslor och dom känns som som gör. Oavsett hur fel de är ur alla synvinklar. De känns, bränns och gör jävligt ont i mig.

Jag blir rädd när jag får höra att jag varit jobbig, att jag krävt för mycket. Allt som jag inte vill vara. Jag vill vara snäll och lätt. Det finns för mycket bagage och svårigheter i min person för att det ska vara så. Rädd för att bli lämnad, rädd för människor och kanske då främst män. När jag blir rädd blir jag elak, eller dagar då jag hatar mig själv blir jag hatisk mot annat och andra. Jag är medveten om detta och det är därför jag våndas när jag ska umgås med människor, ibland fastnar jag i duschen, ibland måste jag göra illa mig själv. Så, jaha. Förlåt för att jag får ångestattacker, inte går att trösta…

När detta kommit upp tänker jag att jag borde prata med Illbattingen, berätta om hurdan jag är. Varna honom. Efter Mr M varnade jag verkligen folk för mig. Sa hur elak jag kunde vara, manipulerande och antingen eller. Men det har i mina ögon varit bättre under en längre period och jag tänker att jag vill ge mig själv en chans. Kanske borde jag förses med en röd varningslapp i pannan ”psycho”.

Äh, vafan, jag har varit glad ändå i veckan. Tillbaka med finingarna i skolan, som är så goa att krama. Vi har lagat mat, tittat på tecknat, använt min kropp som målarduk, gjort upp livsplaner och skrattat. Min projektplan för kandidatuppsatsen börjar ta form. Jag sitter i en snygg klänning med rött läppstift. Idag är liten tillbaka i stan!

 

Give it just another couple of months or so.

Första skoldagen avklarad. Lagom trött de sista timmarna. Vi var ett gäng som cyklade ner på stan och åt riktigt god lunch. Min räksallad med svamppasta var det godaste jag ätit på länge, men jag suktade lite efter chévretoasten. Möte på kvällen, segt. Nu är terminen igång. Om en vecka kör jag min första lunch! Ha.

Känslan av att bli bortvald är ingen hit. Att inte vara så viktig längre.

Illbattingen vill komma hit. Jag hoppas. Mr. Muskelknutte var otroligt fin igår. Jaha på det. Skulle ju inte kännas att träffa honom igen.

The world still loves you Mr. Saturday.

Portarna öppnas hemma på nationen. Jag sitter i soffan öm efter en tur med älskade lilla ponnyn. Far sa att han såg att det varit jobbigt, jag har inte klarat av att åka ut på hela sommaren. Det kom tårar och hulkningar, hon var så fin. Så fin. Det går inte att beskriva. Jag sadlade henne och gav mig ut. Vi hade en fantastisk stund tillsammans. Kanske den sista, men fin var den. Jag skrattade åt henne när jag tog på henne pyjamasen, hon såg för rolig ut när den fastnade över huvudet och det inte såg ut som om hon hade några öron. Sen fick jag göra om det och hon stod med täcket, alltså som ser ut som en pyjamas över huvudet och såg ingenting. Men hon stod snällt kvar. Finafina älskade häst.

När jag kom hem hade jag fått ett meddelande från mr. muskelknuttes vän som försökte kyssa mig innan jag lämnade Lund. Alltså, mr. muskelknutte är inte i Lund nu i helgen. Vännen undrade vart jag skulle ikväll. Jag förstår faktiskt inte. Jag är helt klart lite nyfiken, men detta är en person som gör mig illa till mods och två vänner är/har varit intresserade av honom. Den ena har fått smaka och det vet inte den andra om, de har precis funnit varandra som vänner. Alltså, soppa.

Illbattingen har sagt att han vill komma till mig om två veckor. Jag har erbjudit mig att mata honom med komplimanger och pannkakor med glass. Jag har sagt till honom att han är så jävla snygg. Alltså, han är tokigt fin.

Jag då, jag luktar vanilj och känner lite vemod över att åka hem. Men också längtar, finafina älskade hjärtat väntar där nere. Oj, vad jag saknar henne.

« Tidigare inlägg
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.