Hemkommen från Way Out West, det känns lite surt. Broder Daniel spelningen jag åkte ner för att se försvann så fort, det känns som om jag drömt den. Jag fick inte så mycket feeling, kanske för att det var första gången jag inte stod i mitten eller köade. Kanske för att det kändes lite dött, eller så var det den otroligt sega publikens fel. Spelningen var fin och jag är glad över att jag fick se den, men den kan omöjligt överträffa de andra jag sett. Men alla har varit så olika, de spelade Lemon och då log jag så stort det bara gick och ringde min vän, sedan skanderade publiken ”Anders” en liiiten stund innan Henke drog igång sin nya låt. För det kändes snarare som att det var Henkes spelning, inte Broder Daniels. Bandet var inte riktigt helt och Ägget från Hästpojken och Mathias från TSOOL passade inte riktigt in. Anders var saknad och tankarna om att jag önskat honom och alla de andra i bandet det finast tänkbara livet kunde inte släppa mig. Men Henke log väldigt stort många gånger. När de lämnade scenen rann några tårar, men inte lika månnga som tidigare under kvällen och dagen, det blev bara tomt och den resterande delen av festivalen kändes ganska menlös.
Därav bestämde jag mig för att vara full när Håkan spelade, första gången under en Håkan spelning jag varit det. Då har jag ändå sett gubben mer än tio gånger… Nästan en halv flaska gin tillsammans med energidryck tjohej vad wasted jag var. Håkan var väldigt bra, men inte ett knyst om Anders eller Broder Daniel, så jag blev arg och det har inte gått över ännu. Sahara Hotnights var också bra under festivalen, men Hederos&Hellberg i Annedalskyrkan var nog det bästa under hela festivalen, jösses, vackert.
I övrigt tycker jag att Way Out West är lite smått värdelöst, väldigt dyrt, man kan inte se alla band, de har väldigt tight schema, de tog korkarna till flaskorna om man köpte dricka och det var getingar i bisarra mängder på området. De måste göra något åt grejen med klubbspelningarna, hur har de tänkt. Man hinner ju inte till klubbarna, speciellt inte då man måste vara där i tid för att komma in. Näe, det känns som om jag missade halva festivalen, förra året gick jag och Mr. M på två klubbspelningar och inte festivalen i skogen, det var mer värt. Det fanns bra saker, men att klubbakterna ska räknas med i festivalen känns så jävla ruttet. På tex. Hultsfred hinner man se bra många fler speningar och festivalen blir billigare sammantagen än WoW, om man inte bor i götet förstås…
Nu återstår att försöka somna själv. Jag har varit både storsked och lillsked i fyra dagar, vaknat brevid någon som säger fina saker, det blir tomt nu. Tre veckor, sedan har jag klarat av min första dag som student i lund.
Broder Daniel forever. Kasta sten på Linda Skugge (heter hon så fortfarande?!)
