Archive for När det inte går som det ska.

Sen kan man ju somna också.

Förra helgen var bra, men lördagen kunde helt klart gett mer. Så blir det ibland och jag försöker acceptera att inte alltid få som jag vill.

Veckan har bestått av utbildning, det har varit bra, men det känns fortfarande som om någon bytt ut min hjärna mot sockervadd. Drygt 20 nya människor att prata med, ibland om rätt djupa saker, det tär.

Lägenhetspratet med far har äntligen kommit igång, igår började vi göra upp en plan. Jag tänker mig att jag ska flytta in i egen lägga under sommaren, när jag har semester. Har jag semester i år? Jo, något måste jag ju ha. Jag ska kontakta banken när jag är ledig en vardag. Tjo. Det känns ju lite konstigt på ett vis att enda tanken är att köpa. Investering! Jag ska börja spara ordentligt, första månaden blir det ingen wow-summa, jag ska ha ett par nya skor och lite hudvårdsprodukter. Ett par acnejeans kanske borde få ersätta de två spruckna paren, cheap monday is no more. De tror ju inte att kvinnor har höfter.

Hopp, jag vill ju flytta imorgon. Det är inte möjligt. Att kunna se framåt är något iaf. Nu ska jag njuta av det magiska kylskåpet, det fylls på med god äppeljuice och keso – lyx som egen lägga inte ger.

ps. fan vad glad jag är över att slippa lund och ÖG!!

Pretty sure I didn’t have a single friend…

Jag är impulsiv och rädd för att bli lämnad, livrädd för att inte vara omtyckt. Jag kan erkänna att jag målar upp en fasad av att vara stark. Jag är ganska bra på att säga rätt saker.

Flytten är ett impulsivt beslut, jag fattade det beslutet över en dag. Pang, så ska jag flytta och lämna det som varit min identitet under sju terminer. Det känns tomt inom mig, idag när jag gick på stan kändes det som om jag var i en bubbla. Det känns bra, men jag vet också att jag bestämde mig eftersom jag inte känner mig behövd och omtyckt. Jag vill tillbaka till psyk, jag känner mig inte redo för denna värld. Killarna som passerat det senaste året dyker upp i minnet. Fan. Jag har verkligen försökt trösta mig själv på fel sätt.

Världen är en stor och kall plats, jag är ensam.

Tomhet, idel tomhet.

Är förkyld och ynklig. Det är balvecka, 450 sittande, min klänning är lite av en dröm. Skorna ska vi inte tala om, de är bara wowow.

Jag sover fortfarande inte, men det är en överdrift. Klart att jag sover, men inte så som jag borde. Dubbla mängden tabletter och jag ligger vaken. Är seg i kroppen, benen känns som klumpar och fingrarna fumlar. Jag har sett på en film i snart en vecka, den tar inte slut, jag får stoppa och spola tillbaka, för jag minns inte vad som hänt. Boken jag läser har jag läst länge nu. Jag har fått höra att jag verkar vara så harmonisk. Kanske. Jag har lyssnat på min kropp. Om den bara kunde göra som jag ville. Min klass planerar examinationen. Jahapp. Det gör ju egentligen inget, för jag vet inte om jag vill bli en färdig sjuksköterska. Forskning kanske är min grej, om kroppen och hjärnan bara ville fungera så att min kandidatuppsats kunde röra sig framåt.

Nu ska jag träffa min läkare…

Förra veckan sa jag elaka saker till F. Jag hatar det jävla flinet han bär när han ser mig.

Saknar mamma. Mammamammamma. När man är 25, bör man klara sig utan sina päron då?

Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av.

Ångesten av att vakna upp efter en natt som varit värre än någonsin. Det har varit bråk på gatan utanför, två gånger. Kille och tjej som skriker på varandra, det knöt sig i magen på mig. Basen från nattklubben fick min säng att vibrera och festerna på huset och i stan höll mig vaken. Öronpropparna trillade ur och jag fick leta upp dem, de funkade ungefär som en lätt dos lugnande, tog bort toppen.

Idag ska en veckas studier avklaras. Hopp. Det ska gå.

I fredags jobbade jag och finaste flickan på en fest med narkosläkare. Jösses så vissa av dom är. På natten när de satt och skvallrade bröts det mot sekretesslagen ganska ordentligt. Jag var tvungen att lämna mina sysslor och gå iväg. Jag förstår inte hur man på det sättet kan prata om något som är så otroligt privat. Tyvärr har jag varit med om alldeles för många läkare som inte följer det där med sekretess.

Jag har ett par herrskor i min lägga. De blev lämnade här i torsdags efter att vi gått hem relativt tidigt. Jag vet inte riktigt vad som hände, studieångest. Men att gå hem utan skor och sedan säga att det är för att han vill att jag ska komma till honom… Märkliga människor finns det gott om här.

Min vän fick läsa mailet från F igår. Var tvungen att dela med mig, för det känns så fult och bränns. Jag känner så konstiga saker för det där. Hur kan han säga att jag är världens sämsta människa, att allt är mitt fel? Det har nu gått två veckor och han har inte sagt något mer. Alla gånger jag och Mr M bråkade och sa fula saker kom ett förlåt eller en förklaring sen. Men det här, hur har jag kunnat älska en människa som tydligen inte känt mig alls, som inte förstått mig och som tror att jag bara manipulerat. Så fruktansvärt fult. Jag har lagt för mycket tid på det, borde bara glömma. Men det skrämmer mig, kanske har jag någon mer som han i min omgivning. Jag vill aldrig mer se honom.

Kaos!

Tokig fest i lördags! Den blev bra, men tokig. Stökigt och jag var lite sen med att ta tag i det, jag kom av mig. Arga lappar tillägnade mig. Allt är inte mitt, jag tycker ändå att jag tagit tag i det som var mitt. Snus är äckligt, snus på golvet, i vasken, i soffan, på mattan, tack kamrater, men man kan slänga det. Öppnade burkar, men knappt något druckit ur. Säkert mer än ett flak öl som var sådant. Det är kul att stå och hälla ut. Jag undrar också vem som drack rödvin i min dusch och spillde och vem som spillde vin i min tvättkorg…

Dagen har varit en jävla katastrof, min medicin har varit slut. Läkaren sjuk och jag vill ju inte ha den där medecinen längre. Det är inte vettigt att armar och händer domnar bort, att svettas så sjukt mycket och ha oregelbunden hjärtrytm och hjärtklappning. På kvällen har det ändå löst sig, en vän på middagsdejt och flygbiljetter är bokade. Jag tror att det blir bra tillslut. Midsommar in the making.

Pruttski. Jag har en för stor käft ibland och vill jäklas lite väl mycket med folk ibland. Men det är nog okej, för jag gick och la mig ensam och före mina små jobbare i lördags.

Lights will guide you home…

Omotiverad, det är så jag känner mig. Varför gå upp, varför städa, varför göra något alls?

De sista veckorna har varit galna, så mycket att göra, aldrig en stund för mig själv, nu har jag haft två dagar för mig själv och jag har ingen lust. Det kan vara Gamleby-beskedet, slututställningen som inte är bra gjord från min sida eller det faktum att jag slarvat med medecinen i någon vecka. Kanske att jag varit sjuk och drog på mig en släng av bältros. Idag ska jag jobba matlag, det ska bli kul, för då har jag något att göra. Jag vill verkligen inte bli sån här, tårar som rinner och ingen lust alls att äta.

Jag har verkligen blivit tofflig. När jag inte är med min fantastiska pojke känner jag mig så tom. Jag saknar hans lukt och lena hud, sättet han får mig att må, hur jag kan titta på honom, bara för att han är det bästa jag vet. Eller syskonbarnen är ju mer än allt annat. Sådana blodsband går inte att tävla mot.

Det regnar idag.

Femte reserv.

Fuckit. Jag trodde aldrig att jag skulle bli kallad till intervju, blev kallad och jag vill ju verkligen gå där. Femte reserv till fotoskolan i Gamleby. Tror inte att fem kommer tacka nej, reservplatsen står kvar två veckor in på terminsstarten. Det går bra att planera livet nu.

Jag ville ju, ok, min styrda fotuppgift var ju inte helt smashing. I know.

Jaha, ska jag bli sjuksyrra, eller arbetsterapeut nu och vara fotoförman? Hallååååå, jag vill bli fotograf. I know att jag skulle kicka ass.

Nä, nu är jag trött och ledsen. Men jag vet ju att jag ändå gjorde bra ifrån mig. De sa att det var 206 sökande eller nåt på intervjun, jag var en av 43 som blev kallade och sen tar de in 22. Sett som en tävling kom jag på 27′e plats av 206 startande, inte helt illa ändå.

Okej, jag ska lyckas med saker ändå. Sommaren kommer att ägnas åt fotoprojekt.

Home sweet home?

Hemma i Sigtuna igen. Konstigt. Panik. Ekonomin är inte bra, försäkringskassan långsamma och jag hade visst missförstått en grej, minus två tusen kronor är mycket. En lagning i min tand har lossnat och jag ska till optikern på måndag. Eh, kanske inte. Sedan skulle jag ju köpa gymkort. Jag ska dra ner på mina matkostnader enormt. Jag som redan äter billigt…

Har lite saker jag måste köpa nu när jag är hemma och ska gå en sväng på stan, trots att jag inte har råd. Pajjade dessutom ytterligare en rulle film igår. Bläh!

Hoppas på att det blir bra att vara hemma lite iaf.

Den där drömmen.

Jag hade en dröm inatt som gjorde att jag vaknade lite underligt, nästan glad, fast ändå inte, det kanske var ett hånleende på läpparna… Nu kom jag på vem jag drömt om, vad fan. Okej att människan ibland är snygg som få, men att nästla sig in i mina drömmar sådär utan att jag ens tänkt på honom på väldigt länge var dumt. Eller jag fick mig ett gott skratt, hittade musiken som han gör på myspace, sjunger fint, men vad fan är det för text?!

Yeah well så blir det, nu fick jag skratta. Det är svårt annars, så mycket jag måste fixa. Får se om jag kan hitta en skrivare imorn och all studielitteratur, mina nycklar, tvättid och så var det något mer. Vad kan jag inte minnas. Jo, jag ska göra två bildanalyser också, men det var inte det… Fuck. Yes please.

Oh, where is life in this town?

På två veckor har saker förändrats mycket, även på den senaste veckan. För två veckor sedan var jag i Götet med Mr M, för en vecka sedan pratade vi om att se F1 tillsammans imorn eller att jag skulle med på kräftskivan ikväll. Efter mitt val att besöka Uppsala i tisdags försvann den möjligheten och jag känner mig ganska ensam, även då det står 20 pers utanför min sovrumsdörr. Jag kan åka till en vän, men det känns inte så stimulerande för stunden, jag har ändå massor att göra här hemma. Jag gråter lite mycket, men sen har jag inte ätit på ett dygn heller. Snart får jag äta lite kräftor då far håller kräftskiva.

Idag har Mr M inte ens hört av sig, jag kan tänka mig att han har ganska kul. Vi kommer inte överrens så det är inte ens någon ide att tänka på det hela.

Varför är jag så blyg och feg för?! Känner inte riktigt igen mig själv.

« Tidigare inlägg
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.